RSS
Print

Om delaktighet och erfarenhetskunskap

Nuförtiden talar man mycket om kunders delaktighet, deltagande och erfarenhetskunskap. Begreppen delaktighet och deltagande används ibland som synonymer men man kan tänka sig att begreppet delaktighet innehåller antagandet att människans verksamhet, deltagande och åsikter också har någon slags inverkan.

Warren (2008; se även Toikko 2009) har beskrivit en holistisk, övergripande modell för delaktighet enligt vilken delaktigheten kan innebära att ge och ta emot information, konsultering, deltagande eller egenmakt. Att ge och ta emot information kan ske till exempel genom olika enkäter, utredning av åsikter eller genom att dela information. Delaktighet som konsultation betyder att kunders åsikter beaktas till exempel när tjänster bedöms (olika kundenkäter och -råd) eller när man arbetar för att utveckla yrkesutbildning.

Deltagande betyder att kunden är en jämlik kompanjon och deltagare i samarbetet, till exempel när tjänster planeras, förverkligas eller utvecklas. Med egenmakt syftar man på delaktighet och deltagande i beslutsfattandet i olika organisation, möjlighet att ta ansvar, politisk påverkan och ledande. Det är viktigt att beakta att man behöver olika sätt att vara delaktig eftersom både kunder och organisationer är olika.

I den nationella planen för mentalvårds- och missbruksarbete definieras erfarenhetskunskapen som ett centralt begrepp. En erfarenhetsexpert är en person med självupplevda erfarenheter av mentala problem och problem med missbruk antingen som en person som själv lider av det, en person som har återhämtat sig från det eller använt tjänster eller en anhörig eller närstående. Denna kunskap kan utnyttjas för att utveckla vården och rehabiliteringen och för att utveckla och ordna tjänster samt för att utbilda experter och informera befolkningen.

Social inklusion är ett nära stående begrepp till delaktighet. Inklusion är motsatsen till exklusion det vill säga utslagning och åsidosättning. Begreppet hänför sig till medborgarskap, möjlighet att delta i och höra till samhället och olika grupper.

Ofta förekommer stigmatisering och förutfattade meningar i samband med mentala problem och problem med rusmedel. Sjukdomen kan inverka på människans initiativkraft, förmåga att knyta och upprätthålla sociala kontakter samt mod och möjligheter att delta i aktiviteter i samhället och olika grupper. Personer som lidit av, återhämtat sig från eller använt dessa tjänster anses inte alltid vara fullvärdiga medlemmar i samhället och får inte sin röst hörd.

Minna Laitila
HvD, projektchef
Österbotten-projektet / Välittäjä 2009 -projektet


Översättning: Leila Bergman,  Språktjänst

 

Föregående Upp Respons Skicka till: